Nedlagd aktiv verksamhet…

Hej, Jonas här: Vimpalong har stängt, men bloggen ligger kvar här, vilande, för betraktande i fortsättningen. Om du vill fortsätta att se småttigheter i världsalltets totalitet, rekommenderar jag den nya bloggen ”Jompalong”!

Den har adressen: http://jompalong.wordpress.com! Du är välkommen dit i fortsättningen!
(Jag kallades Jompa under min korta och misslyckade studietid på Lidingö högre allmänna läroverk i skiftet 1950–60-tal…

Tack för att jag/Vimpa fått/får tjata på..!
–Nu på http://jompalong.wordpress.com

/Jonas

En remsa i känslors kurragömmalek…

Jonas skriver: Man kan ha en remsa som ett bra gömställe. Jag tar alla levererade remsor och bygger en stor, bra dold, nästan osynlig kurragömmaplats i kylan och snöhögarna. Att tajmingen är perfekt visade Vimpa för en minut sedan. Hon orkade inte riktigt att resa på sig för att tacka för alla fina tankar hon o jag fått. Dessa era tankar gör framtiden ljus!
Till helgen kommer den finaste trösten..! Med helljuset tänt, drar vi vidare på nya resor, –med nu oskrivna mål!
Ta nu och se dagen. Dagen den tjugotredje februari tjugohundraelva på Storgatan i Härnösand! Det är bara att klicka på remsan.

/Jonas & Vimpa

Näsans vikt o mått i världen

Hej,
Det är jag, Jonas, som skriver o remsar. Jag lånar Vimpas blogg en tid framöver, Vimpa har annat att tänka på.
När man gör en remsa är det av vikt att innehållet har ett budskap –eller fyller en rent social, eller estetisk funktion.
Oftast blir det bara ”-eller”. Detta är en ”eller-remsa”. En remsa ska vara som en filosofisk, djup som grund, estetisk upplevelse!
Denna remsa är en sådan. Man går lätt på grund. Jag gör det i morgon. Tänk på mig och Vimpa då!

Jonas

Det oåterkalleliga…

Hej,
Idag var jag ute på morgonen. Mina snart trettonåriga ben gled omkring och hade problem med ett hålla mig på rätt köl.
Tumören är stor som en handväska under höger armhåla. Jag har fått så mycket vatten i kroppen att jag ser dräktig ut. Bilden är tagen precis innan posten ramlade ner på mig vid ytterdörren, Det var en lapp om att man inte får hämta paketen på Hellstrands Tobak längre. Man måste fara till Coop Forum. Det är tokigt fel. Jag tog lappen och gav honom. Jag hämtar all post och ger honom i handen. Jag ligger alltid där bredvid rollatorn på förmiddagen, för när jag lämnat honom posten får jag alltid en godisbit!
Jag har beställt en enkelresa till de gröna ängarna i morgon klockan elva. Jag vet inte vem som kollar honom sen. Det blir nog Ella. Ella är hans elektriska trehjuling.
Har beställt rosa vingar, om dom är slut går det bra med gröna. Detta är det sista jag skriver i min blogg, sen blir det nog en ny. ”Jompalong” kommer den kanske att heta. Du får nog en blänkare om det i Facebook. Fram tills dess kanske han svamlar nån gång på min blogg, men det få han.

Hej då!
/Vimpa,
en kärleksfullt snäll o duktig, men gammal, hund

Hallå! Vem där?

Hej, jag ser nog att du varit härinne på min blogg och gluttat. Såg du nåt? Nej just det, det har inte varit nåt som är värt att referera –än. Jag orkar inte springa just nu, så jag bara lufsar fram. Men jag kan åka kana fortfarande! Det testade jag idag. Jag var igår och köpte en 10 kilos säck med käk till mig. På hemvägen hemfrån Lidl fick jag åka elektriskt. Det är skönt att åka –när man inte orkar springa bredvid. Jag ska få träffa Timo på lördag! Då kommer han hit med tåg, tillsammans med Gustaf o Erika. Det ska bli kul! Honom har jag bara sett på dataskärmen, Timo ser ut som en kompis!
I morgon blir det städning, det behövs.

Vimpa
En hund, en skitgammal hund –utan pension…

PS. Jag har fått en brorson! Timo bor i Stockholm.

Mubba, Mubba, Mumsfilli-mubba!

Hallå hallå, här är en mumsig remsa med foton från igår!
Vi fick VIP-behandling av mubbafolket! Hämtade med bil, serverades god mat på Murberget. Vi kollade på Sverige-Finland i ishockey på en skitans stor TV. Vi blev klappade medhårs, jag blev klippt i tårna, öronrensad och tittad på fram som bak. Jonas drack det ene efter det andra, sedan kaffe och åt äggtoddy a´la Mannerheim (–det är Cognac i en sån).
Som avslutning fick jag en välbehövlig promenad ända hem med Aina! Slöproppen Jonas blev hemskjutsad med bil av Kurt.
Jag och Aina kom nästan fram samtidigt med dom som åkte bil. Trots att vi gick hela vägen i mörka vinternatten! Det var en toppenkväll!

/Vimpa, idag promenerad.
–Annars, en väldigt opromenerad hund denna kalla snövinter

Nobody puts Baby in the Corner!

Plötsligt blev jag jämställd. Med en apelsin! En apelsin i ett eget hörn i hörnet, –på bordskivan! Ska det vara så? Där fick jag sitta och glo som en gul apelsin. Ska det vara så? Mitt hörn måste jag dela med honom, han som har hand om allt. Apelsinen fick sitt hörn när han köpte mikrovågsugnen. Det svarta hörnet fanns i den kartong som skulle skydda ett väldigt viktigt hörn på mikron. Apelsinen och mikron har ett eget hörn, men jag måste dela ett hörn med honom, inget eget.
Jämlikhet och solidaritet vart tog de vägen? Det är ingen ordning med nåt nu för tiden. Jag tror att dessa ord bara är floskler. Floskler som det är lämpligt att ta fram i valtider. Hade det varit jämlikt skulle jag ha levt i 80-90 år, eller? Eller, så skulle jag tagit honom till veterinären för att få den oåterkallerligt sista sprutan, när han är 13 år. Om jag fick bestämma skulle jag ha sett till att alla skulle ha fått lika mycket, utom dom som är dumma –eller de som roffar åt sig på andras bekostnad, eller de som inte gillar hundar. Dom som inte gillar hundar skulle få bo på andra ställen. Och de som köper för mycket mat och slänger det som inte går åt, de skulle bo på en egen gård med låst grind…
STOPP! Nu märker jag att det kommer ju att bli som det redan är! Det måste vara väldigt svårt att konstruera ett eget rättvist samhälle, ibland försöker man att göra det. Nu senast i Egypten.
Jag vet att många hundar i Egypten inte har det lätt. Det värsta man kan säga till nån där är: ”Du din hund!” Jag hoppas att hunden får upprättelse!

/Vimpa,
–en hund som snart har räknat sitt sista steg…

Kallspret i återkommande ljus

Det har varit lite tomt i bloggen. Det beror på att vi inte har kommit ut med den utrustning som ett kallt som oförutsägelsebart väder fordrar.
Men till slut –nu! Nu har det blivit en lite förvirrad remsa i begynnelsen av brytninggstider. Jag är lite slöare, en naturlig utveckling för en snart trettonårig hund Han är lite segare, också naturligt för en gubbe som sitter sig fram i livet. Men skit samma, sånt är naturlig utveckling i en avvecklingsprocess. Niva, min snälla kompis på Murberget har blivit en änglahund. ”…i Bulgarien”, sa hennes matte. Niva var så snäll. Hon hade inte så jättelång nos.
Jag hoppas hon har det fint, med vingar och allt, i sin nya miljö. Jag vill ha tjejrosa vingar, när det så blir dags.
Dagens remsa visar min mikrovärd. ”Cypresserna” var tidigare en jättebra matlagningspincett. Den vände korvar, kycklingbitar o vårrullar i stekpannan. Nu är den bara två cypresser i sin smälta form. Men vi har en pincett till, det är den du ser –osmält, bredvid.
I kväll ska vi visst schlagra. Luleå ska visa vilka som är bäst på att sjunga. Kanske jag kollar på´t, …om jag inte somnar.

/Vimpa,
”Schlagerhund”

Höjdhopp!

Hej, hej!
Hej i snöhögarna! Här i stan är det fortfarande minusgrader. Det är bra för honom, för då slipper han duscha av mig det slask som jag då plockar upp på magen. Efter att jag har blivit blöt, brukar jag duscha honom. Sånt är vi hundar bra på – att skaka av oss det vatten som är onödigt löst…
Onödigt är också att säga ”var så god”, eller ”vaschego” -som han säger, efter att ha slängt ut godisbitar överallt på köksgolvet. Han försöker gömma en del, men de hittar jag skitlätt! Han lade några under en upp och nervänd ask i ett hörn, de tog det tre sekunder att hitta. Man har väl nosen med sig!
I övrigt, är dagarna allt ljusare, åldern alltmer aktningsvärd och hundmatsäcken allt lättare!

/Vimpa,
som går in i duschen på kommando, men inte precis idag.

Härnösand slår rekord! 139 cm.

Vi har sverigerekord i snödjup! ”Varför åker ni inte ut och och dokumenterar det i bild?”, kanske du undrar. Det vet jag inte, då det inte är jag som har hand om kamerahanteringen. Han skyller alltid på ditt å datt, men jag tror att det bara beror på bekvämlighet. Sist sa han att det var för kallt, men nu då det bara är fem grader kallt –skyller han på något annat. Nu säger han att han är rädd att tappa apparaten, då han påstår sig vara vimmelhänt. Han tappar hit o dit, men mest ner. Men kameror har ju en rem ju! Sätt den runt halsen, så blir det bra med det! Det är läskigt höga snöhögar ute, de har de gubbar med de nattligt mullrande maskinerna med jätteskopor gjort. Om jag var människa skulle jag göra världens högsta snöhög, inte bara Sveriges…
Idag hälsade jag på Siv, hon sitter i kassan på Hemköp. Det var hon som hade hand om korvarna på torget, innan Matthias tog över korveriet! Siv sa hej till mig då jag köpte mjölk, kaffe och tio frysta wienerbröd i en påse. Siv har en son som heter Henrik. Honom körde jag runt, runt, på torget då jag drog min kärra. Vart den kärran tog vägen vet jag inte. När han slutade att gå längre än 15 meter, fick brukshundklubben fick den i gåva, säger han nu. Jag kan gå fortfarande, mycket längre än 15 meter!

/Vimpa,
springer för livet!