God Jul!

NU, nu skaru va snäll!
För i morgon ere julafton.
Då ska jag få julklappar.
Då ska alla få julklappar.
Då ska du hare’ ungefär som jag.
God Jul!

/Vimpa
å han –som sitter fast i snöret därbak.

Härnösandshus och hissen

Det är fyra trappor ner till Ella. Jag mååste ut två/tre ggr/dag. Gammgummor och gammgubbar med rullatorer kan inte gå i trappor. I vårt hus funkar inte hissen alltför ofta! Som idag. Ja, ja, sånt är bara elektriskt. Elektricitet är en bara 100 år gammal företeelse. Hissar likaså. Dom har kanske bara 100 år på nacken, i allafall de elektriska. Man kan fara i hissar, upp och ner.

Men inte idag, och som fem (5) ggr tidigare i år. Av alla goda ting är sex bäst av allt, eller var det sju? Jag har glömt. Jag har en aldrig strejkande peristaltik, den får aldrig, aldrig avbrott. Den trycker på. Har du åkt på rumpan i en spaktakulär rutschkana som är fyra våningar hög? Det måste ju gå fort, för nu gäller det! Jag flabbar aldrig, men idag gjorde jag ett undantag. Det är sällan man ser en gubbe hoppa nåra slags hoppsansa-steg ner till källaren. (Det var inbrott i jättemånga källarutrymmen igår natt. Men inte i vårt.)
Nu är vi uppe å hemma igen. Jag är stark fortfarande, 90 kg’s släp i ett snöre därbak, att dra det fyra våningar upp, –är en baggis för en bra hund! Men gubbens ben då? Nej, vi snackar inte mer om dessa avsomnade extremiteter. Du läser ju detta, så på nåt vis löste det ju sig. Hur, berättar jag inte på offentlig plats.

/Vimpa, hund.

Snö på isflak i is, …å en kaka!

Hej, måste jag ju säga, då du ju tittar på detta. Välkommen in i värmen. Ute knattrar regnet på fönsterblecket i svarta eftermiddagen. Lite skvaller kanske passar inför de stressande dagar som ligger på andra sidan söndag. Vet du, han välte på blankisen i förmiddags! Tjackakloff, å så låg ”elektriska Ella” i 90°, platt på högersidan! Hon väger nästan 150 kilo och låg vält på blankis, tror du att det fanns en stark själ i närheten? Du tror rätt! Inte en själ. Allt for ut som låg i korgarna, jag var väldigt skit- o kissnödig, å allt på blankisen i en backe! I princip ett elände m. a. o.!

En kvart senare sprang jag och tiggde utanför korvmojen! Fråga mig inte hur det gick till…

Jag ska snart gå ut i blötan. Jag behöver aldrig regnrock för jag har ingen, men massor med braiga frottéhanddukar som jag fått av Sonja! Dom ska jag använda snart.

Sockerkaka är jättegott har jag upptäckt idag. Han bakar aldrig sockerkaka. Inte ens till julafton! Jag vill ha korv i en sockerkaka i julklapp. Jag vill se lemurerna med ljudet på högsta på teven. Vi har Animalplanet, men han sätter nästan aldrig på den kanalen, den är ju bäst. Han ser bara mörkerprogram, ”Idol” å sån skit.

Han upptäckte att det var ganska många som läser vad jag skriver, och som han plåtar. Det är bra, då får du se mig ibland. Du, och de ca 100(!) som vill se mig! Att det är så många kan man se i en liten ruta som det står statistik på. Jag trodde först att statistik var nåt som gick att äta, typ spagetti, men det gjorde det inte –vad betyder det? Jag tycker att allt ska gå att äta!

Ta en kaka till!

/Vimpa

Ett mörkt fyrkantigt hål, –med ljus i

Vad säger man? Allt målas ut som ett helvete, …som om människorna aldrig tidigare varit i helvetet!
Måttligheten har aldrig legat för dom, människorna. Full gas hela tiden för att sedan tvärbromsa för den bergsvägg som plötsligt kom i vägen.
Varför kan dom inte leta godis i gruset på den plats dom trampar? Varför högst, längst, snabbast och rikast? Varför inte lite utveckling, –av själen?
Varför inte lite utveckling av, –tanken? Men då måste det kanske finnas förutsättningen, en fungerande hjärna!

Varför finns det för lite korv och för mycket ego nu för tiden?

/Vimpa, hund.

(Du dubbelklickar på remsan ett par ggr, –så blir den så stor att du kan läsa orden och se bilderna)

Det totala mörket lägrar sig…

Ha, ha, nån tyckte att det var skönt att se en bild på en ”normal” Jonas på förra remsan, men den bilden var så förljugen som nåt kan vara! Enorm smärta från revbensspjället, som maskeras på en medvetet ansträngd bild, för att få fram ett som han tror, trevligt leende. Men det revbens-onda har lagt sig en aning idag! Skönt.

Observera att han fotade sig själv, han kunde ju trycka av då han kände att leendet var tillräckligt för ändamålet. Han måste ju vara ett trevligt middagssällskap, tillsammans med de andra –som är trevliga på ett riktigt sätt!

Men nu ere slut på det, nu kommer bilderna på pupiller och små kapillärer återigen –värre, och närmre, än nånsin!

Men de flesta bilderna är bra, …d. v. s. de på mig! Men den sista biden på remsan… Ja, vad säger man…: Bäst är att hålla tand för tunga..!

/Vimpa!

Julmiddagen, förra söndagen i Frånö

Inte mycket att orda om. Mer snö då. Men framför allt, –mycket god mat! Dofterna letade sig ut ända till mig i skuffen på Ainas/Kurts bil!

Vimpalong med hela sin redaktionen tackar för en trevlig och mättande dag. Himmelskt tack!

Men varför slog ni av revbenet på´n? Var revbensspjällen slut?

/Vimpa

Halv banan

Hörru, nu orkar jag inte skriva om det du ser, du ser ju redan remsan här till vänster. Om jag bara tompratar om det du kan se med egna ögon, är det bara slöseri med yta, tid och intellektuellt innehåll!
Därför passar jag på att sluta medan det är utrymme för det…
Men du, jag kom nu på en grej du bara måste höra, vet du att…

/Vimpa

En banbrytande upptäckt..!

En banbrytande upptäckt är denna bild! Hår blir vitt när det blir gammalt. Hår från hund å människa är svåra att särskilja. Mitt hundhår får alltför ofta bära hundhuvudet för att ”fina” tanters svarta kjolar får ”vimpahår”, här å där! Det kan lika gärna vara han (hussen) som håller på å fäller, här å där! Meddela mig härunder på kommentarer, om du kan se skillnad på mitt hår å hans! Om man luktar noga kan man, men det kan bara jag å nån annan hund! Fy katten vad jag har fått stå ut med mycket skrik, typ: ”Ta bort hunden, jag är pälsallergiker!” …och ”Inga hundar!” på skyltar som har en, med rött streck, överkorsad terrier . Fy va mycket bullshit en snäll och nyschamponerad hund får höra…

/Vimpa

PS. Lägger du märke till att jag nu har hajat hur man får in bilder å remsor, vid sidan av texten? Duktig hund, va! DS

Då e då, å nu e nu

Nån ordning på tidsaxeln får det väl vara! Jag har inte gjort nån ny remsa idag. Jag bad honom leta fram en remsa från tiden då det sprutade om Evolutionen. Men han hittade inte nån sån remsa, –men en bild som inte varit med på en remsa (den sprutbilden är från 2006).
Vidare måste Gerhard-epoken avslutas här å nu –på ett värdigt, men definitivt sätt. Nu är det gjort.

Jag är nyschamponerad, och kloklippt av Aina och har blivit utskälld av schäfrarna, på Mubba. Hussen fick en god fiskgryta och vi fick se en Mankellfilm där, om samhällets tomma, bottenlösa elände. Och så blev vi skjutsade hit å dit och trevligt bemötta i övrigt. Vi fick godis också!!
Vidare fick jag massor med grejer som blinkar i mörkret, ett nytt halsband! Hussens middag är grejad idag oxå, allt tack vare mubbafolket! Idag fick jag smaka av mandelpotatisen, den var god.
Om man inte har lärt sig tacka, så är det läge att börja nu! Tacka för det! Tack.

/Vimpa

PS/ Han hade inte kameran med sig igår, så du får gissa hur schäfrar, Aina å Kurt och god mat ser ut.
Det var dessutom fullmåne igår, som inte heller blev fotad! /DS

Luciadagen 2008

Hej, Kevin vann Idol igår kväll, så jag, Vimpa, fick inte se mina lemurer på Animal Planet igårkväll!
Inte fick ”På spåret” skicka in sitt blå sken i vardagrummet heller. ”Men det gör inget”, tycker ´han´.
”–Jag kan ju se det när jag vill –på nätet, om jag vill”,
är schlagertokens kulturfintliga direktsändningsinställning.
En kulturell god insats gör han i alla fall numer. För sex år sedan kom en gubbe å ringde på dörren, precis då jag upptäckte lemurerna för första gången!
Han frågade om vi hade TV, som om inte redan visste att vi inte hade det, för han hade en lista på vilka som inte hade betalat TV-licensen!
”Förlåt, vad sa du”, –sa hussen,
för han hörde inte vad gubben sa, för jag hade ljudet väldigt högt på på TV-n , då jag ville höra hur lemurerna låter.
Hussen hade just skaffat vår TV, –sa han. (…det var i själva verket för 15 år sedan. –på 1980-talet, långt innan jag var född), hussen blev såå glad att gubben till slut kom med ett inbetalningskort!
”Äntligen får jag reda på postgironumret till Sveriges radio/TV! Tack skaru ha!”, fortsatte han, min husse”. –Va ger man …för verkligheten?
Den bästa huvudkudden är ett rent samvete! Så sant, så sant.

Klicka på remsan, så kan du klä på och av, Lucian!

/Vimpa